Du använder Internet Explorer 7 som är en gammal version. Det ger begränsad funktion och långsammare sidor. Kontakta din IT-support för att uppgradera till senaste versionen.
Rehabvalet logotyp Informationen skrevs ut från rehabvalet.se 2018-09-21

LSS — Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

LSS är en lag som ger personer med funktionsnedsättning rätt till stöd i det dagliga livet för jämlikare levnadsvillkor och bättre möjligheter att leva som andra. Syftet med lagen är att ge människor med funktionshinder möjlighet att utbilda sig, arbeta, bo tryggt och värdigt, delta i fritids- och kulturaktiviteter och leva ett aktivt och självständigt liv. Hjälp enligt LSS kallas bistånd eller insats.

För vilka personer är lagen skriven?

Lagen omfattar stöd till följande tre grupper, som brukar kallas personkretsar:
  1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
  2. Personer som i vuxen ålder fått en hjärnskada genom sjukdom eller våld. Det måste finnas ett betydande begåvningsmässigt funktionshinder som inte går över.
  3. Personer som har fått stora och varaktiga funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Hindren måste vara så stora att de ger betydande svårigheter i det dagliga livet och ett omfattande behov av stöd eller service.

LSS är en rättighetslag. Det betyder att personer som klassats enligt LSS har rätt att kräva de stödinsatser som lagen ger rätt till. Beslut av kommun eller Försäkringskassan kan överklagas till Förvaltningsrätten, Kammarrätten och slutligen Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten). Om en domstol ger rätt vid ett överklagande måste det beslutade stödet ges utan oskäligt dröjsmål. I annat fall kan kommunen eller Försäkringskassan åläggas att betala en sanktionsavgift.

Former av stöd och service

LSS omfattar nedanstående insatser. Av dessa är de vanligaste boende med särskild service för vuxna samt daglig verksamhet. Klicka här nedanför för att läsa mer om de olika insatserna för särskilt stöd och service:

Landstinget ansvarar för att ge personligt stöd och rådgivning där särskilda kunskaper behövs om problem och livsvillkor vid stora och varaktiga funktionshinder. Det kan utföras av kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped, dietist eller psykolog. Insatser av läkare ingår dock inte i LSS.

Vid funktionsnedsättning har man rätt till ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans, eller att få en eller flera personliga assistenter från kommunen.

För behov över 20 timmar per vecka övergår kommunens ansvar (enligt LSS) istället till assistansersättning från Försäkringskassan (enligt Socialförsäkringsbalken 51 kap).

För att få behålla stöd i form av assistans efter 65 års ålder måste insatsen beviljats före 65 års ålder, alternativt ansökts om före 65 års ålder och sedan beviljats. Efter 65 års ålder kan inte mängden assistans ökas.

Ledsagarservice är till för personer där funktionsnedsättningen inte är så stor att assistans behövs. Den beviljas endast till personer som inte redan har personlig assistans.

Ledsagning är begränsad till tillfällig hjälp att genomföra enklare aktiviteter och bryta social isolering. Tjänsten täcker inte eventuella kostnader som uppstår för ledsagaren vid till exempel fritids- och kulturaktiviteter. För aktiviteter som inte kan bedömas som “enklare” kan det vara mycket svårt att få ledsagning beviljad, t.ex. ledsagning vid semesterresa utomlands.

En kontaktperson är i första hand till för att vara en medmänniska när kontakt med anhöriga saknas eller behöver kompletteras. Stödet är icke-professionellt i den meningen att det inte finns krav på någon särskild yrkeskompetens. Det viktigaste innehållet är att med hjälp av samvaro och hjälp till fritidsverksamhet bryta den enskildes isolering.

Kontaktperson kan beviljas även vid boende i gruppboende eller när daglig verksamhet finns för att ge social samvaro och aktivitet utanför boendet eller verksamheten.

Avlösarservice i hemmet är ett tillfälligt övertagande av närståendes vård och omsorg eller stöd och service. Servicen ska göra det möjligt för anhöriga att få avkoppling och uträtta sysslor utanför hemmet. Insatsen utförs i hemmet och dess närmiljö.

Avlösarservice i hemmet kan vara en regelbunden insats eller en lösning vid oförutsedda situationer, under hela dygnet. Avlösning kan också erbjudas i form av korttidsvistelse utanför det egna hemmet.

Avlösning och korttidsboende kan ibland användas för samma syfte.

Korttidsvistelse utanför det egna hemmet är en insats för miljöombyte och rekreation för en person som har funktionsnedsättning. Det kan också fungera som avlösning i omvårdnadsarbetet för anhöriga. För barn kan korttidsvistelse ges som ett stöd i att skapa sig ett mer självständigt liv, genom att minska ett ensidigt beroende av föräldrar.

Vistelsen kan vara i korttidshem eller hos en stödfamilj men också i form av ett läger eller kortare kurs.

Avlösning och korttidsboende kan ibland användas för samma syfte.

Det här är en fritidsverksamhet utanför det egna hemmet för barn över 12 år med funktionsnedsättning. Den kan erbjudas i anslutning till skoldagen (både före och efter) samt under lov och studiedagar. Korttidstillsyn erbjuds när barnets vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar.

Ibland fungerar det inte för barn eller ungdomar med stora funktionsnedsättningar att bo hos sina föräldrar trots stödåtgärder. Behov av boende utanför föräldrahemmet kan också uppstå på grund av behov av att gå i skola på annan ort. Då kan de bo i familjehem eller bostad med särskild service.

Ett familjehem är ett enskilt hem som inte drivs yrkesmässigt. I familjehemmet tas barn emot för stadigvarande vård och fostran under lång tid.

Bostad med särskild service är vanligtvis en gruppbostad. Men det kan även vara ett antal lägenheter eller servicebostäder där särskild stöd och service erbjuds.

Det är föräldrarna och barnet som själva väljer att använda den här boendeformen. Boendet ska komplettera föräldrahemmet. Det gäller både för de barn som kan bo hos föräldrarna en del av tiden och för de barn som inte alls kan bo hemma med sin familj. Barnet ska träffa föräldrarna ofta och även i fortsättningen bo hos dem så mycket som det är möjligt.

Boendet kan erbjudas som längst till och med gymnasienivå. När ett barn vårdas i ett annat hem än det egna med stöd av LSS ska föräldrarna i skälig utsträckning bidra till kommunens omvårdskostnader.

Det här är en boendeform med tillgång till omsorg, stöd och service och hjälp med dagliga behov. Målet är underlätta för personer med funktionsnedsättning att kunna leva och bo så likt andra som möjligt.

Boendet ska därför fungera som ett privat hem och inte likna en institution. Det betyder att boendet inte får ligga nära andra bostäder med särskild service eller annat anpassat boende som inte är normalt boende för medborgare i största allmänhet.

Bostad med särskild service är vanligtvis en gruppbostad. Men det finns även boende där stöd och service ges till ett antal lägenheter eller servicebostäder.

Gruppbostad är avsedd för personer med så omfattande behov av omvårdnad och tillsyn att personal i princip alltid behöver finnas tillgänglig. Det är oftast ett boende med egna lägenheter som har direkt förbindelse med gemensamma utrymmen, eller lägenheter i samma trappuppgång där gemensamma utrymmen finns på ett våningsplan. Var och en har då sina egna utrymmen för matlagning, hygien och samvaro. I en och samma gruppbostad bör normalt 3-5 personer bo. Upp till 6 personer är acceptabelt så länge som alla boende fortfarande har goda levnadsvillkor.

Äldre gruppbostäder i form av boendekollektiv med endast ett eget rum är fortfarande vanliga. Boendekollektiven betraktas dock inte av Boverket som ett fullvärdigt boende. I vissa kommuner kan en tredjedel av gruppbostäderna vara boendekollektiv. Det är troligt att dessa långsamt kommer att avvecklas.

Särskilt anpassad bostad är en lägenhet ur det vanliga bostadsutbudet där kommunen har anpassat lägenheten efter funktionsnedsättningen. Den här boendeformen är inte bemannad med personal. Därför ingår inte heller omvårdnad eller kultur- och fritidsverksamhet. Där det är aktuellt ges sådant stöd genom andra LSS-insatser.

Rätten till daglig verksamhet under LSS gäller de personer som ingår i personkrets 1 eller 2. Verksamheten omfattar personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Daglig verksamhet innebär sysselsättning, gemenskap med andra, behandling eller rehabilitering dagtid, utanför den egna bostaden. Beorende på deltagarna och deras behov samt verksamhetens inriktning kan det finnas stora skillnader i innehållet.

Det är kommunen som ansvarar för att erbjuda daglig verksamhet. Den kan drivas av kommunen själv eller vara utlagd på privata företag. Verksamheten kan också vara utflyttad, vilket innebär att en mindre grupp är sysselsatta inom någon kommunal verksamhet eller i ett privat företag (t.ex. café eller butik).

Brukarkooperativ är en annan form av daglig verksamhet som bygger på att deltagarna själva är delaktiga i att planera, utveckla och driva hela verksamheten — efter sin egen förmåga. Den här formen anses bättre aktivera deltagarna och ge ett tydligare sammanhang för arbetsuppgifterna.

Individuell placering / samhällsplacering

Individuell placering kallas även samhällsplacering. Den här formen står för ca 15% av de sysselsatta i daglig verksamhet, men i storstäder och kommuner med höga kostnader för daglig verksamhet är andelen mindre -- ned mot 5%.

Vid individuell placering sysselsätts en person individuellt på en kommunal eller privat arbetsplats. Det löpande stödet och handledningen i arbetet ges ute på arbetsplatsen av en eller flera arbetskamrater. För att nå bra resultat kräver den här formen av sysselsättning en noggrann planering och ett gott samarbete mellan de olika parterna.

Det finns också frivilliga grupper och intresseföreningar som erbjuder öppen dagverksamhet. Vissa av dessa öppna verksamheter kan vara riktade till andra grupper än LSS. Exempelvis har inte personer med psykisk funktionsnedsättning rätt till daglig verksamhet enligt LSS.

Vem ansvarar för LSS?

Det är kommunens uppgift att hålla reda på vilka i kommunen som omfattas av LSS och vilka deras behov är. Kommunen ansvarar för att dessa personer blir informerade om LSS och får sina behov tillgodosedda.

Kommunen ansvarar för de flesta insatser inom ramen för LSS, om inget annat har avtalats. Följande är undantaget:

  • Rådgivning och personligt stöd där det krävs särskild kunskap om problem och livsvillkor vid stora och varaktiga funktionshinder (landstingets ansvar)
  • Assistanstjänster där behovet överstiger 20 timmar per vecka (Försäkringskassans ansvar)

Ansöka om hjälp enligt LSS

En förutsättning för att ansöka om bistånd enligt LSS är att den som ansöker ingår i en personkrets (se ovan). Därefter sköts ansökan i följande ordning:

Ansökan
Ansökan görs skriftligen till kommunens biståndshandläggare av den person som behöver hjälpen. Är en god man eller förvaltare utsedd kan även den personen göra ansökan. Om personen är under 18 år kan vårdnadshavare ansöka.
Utredning
Biståndshandläggaren samlar därefter in uppgifter om funktionsnedsättningen och vilken påverkan den har. Det kan göras på flera olika sätt: personliga möten med den som ansöker, telefonsamtal, utlåtanden från sjukvård och samtal med personer i den sökandes närhet. Alla uppgifter är belagda med sekretess. Uppgifter som hämtas in från någon annan ska kommuniceras. Det innebär att den som ansöker ska få ta del av dessa uppgifter och också ha möjlighet att bemöta dem med egna synpunkter.
Beslut

När alla uppgifter är insamlade ska en bedömning göras om det finns rätt till stöd. Bedömningen kommer att basera sig på lagtexten för LSS. Som ytterligare stöd används ofta också förarbetet till lagen som innehåller mycket mer detaljerad information och bakgrund till lagens formuleringar. Det kan också finnas vägledande domar som används, om det i liknande sammanhanget funnits överklagande som slutgiltigt avgjorts i Högsta förvaltningsdomstolen.

Beslutet tas vanligen av biståndshandläggare eller socialnämnd. I beslutet meddelas vilket stöd den enskilde har rätt till och i vilken omfattning. Exakt vem som fattar beslutet kan skilja mellan kommuner och bestäms vanligen av socialnämnden i en delegationsordning.

När beslutet meddelas kan det vara ett av följande typer:

Bifall
Den sökande får rätt till det stöd som ansökan gäller
Avslag
Besked att den sökande inte får rätt till det sökta stödet. Det ska vara skriftligt och innehålla en motivering till varför ansökan inte godkänts.
Delvis avslag
Liknar ett avslag, med den skillnaden att beskedet innebär att den sökande får rätt till stöd, men inte i den omfattning eller form som ansökan gjordes för. Det här beslutet kan uppkomma när:
  • Den sökta formen av stödet kommer att ges, men utredningen visade att det inte finns rätt att få stödet i hela den omfattning som ansökan avser
  • Hjälpbehovet i ansökan kunde konstateras, men stöd kan tillgodoses på ett annat sätt än vad som ansökts om — antingen genom en annan typ av insats under LSS eller på annat sätt.

Överklaga ett beslut om LSS

Ett beslut som du är missnöjd med kan överklagas till Förvaltningsrätten. En överklagan ska innehålla följande:

  • Vilket beslut som överklagas
  • Vad i beslutet som överklagas
  • Varför du anser att det är felaktigt
  • Vilken ändring som önskas i beslutet
  • Uppgifter som rätten bör känna till och ta hänsyn till vid prövningen
  • Namn och personnummer
  • Hemadress, telefonnummer hem, mobilnummer
  • E-postadress
  • Underskrift med namnteckning, datum och namnförtydligande
  • Om ett ombud sköter överklagan kan ombudet skriva under överklagan. I så fall måste även en fullmakt bifogas.
  • Det behövs ingen speciell blankett för att överklaga

Överklagan ska skickas till den myndighet som fattat beslutet som är anledningen. Du kan inte själv skicka överklagan direkt till förvaltningsrätten. På det beslut som överklagas står det inom hur lång tid en eventuell överklagan ska ha kommit in. Normalt sett är det tre veckor.

Handläggaren avgör först om överklagan kommit in i rätt tid och bedömer sedan om det finns skäl att ändra beslutet. Om inte beslutet ändras på det sätt som begärts ska kommunen skicka överklagan vidare till förvaltningsrätten.

Överklagandet behandlas i första hand skriftligt. Utredningen kan kompletteras med en muntlig förhandling, men för mål som rör LSS är det ovanligt.

Ett beslut i förvaltningsrätten kan överlagas vidare till kammarrätten och sedan till högsta förvaltningsdomstolen. Men för att dessa ska ta upp ärendet behövs ett prövningstillstånd. Det är ett beslut av domstolen om det finns tillräckliga skäl att ta upp ett överklagande i den högre instansen.

Det kostar inget att överklaga ett beslut. Du måste dock täcka dina egna eventuella kostnader för att driva din del av processen. Om du förlorar behöver du inte stå för motpartens kostnader.

Är du fortfarande osäker på hur det går till att överklaga eller behöver hjälp kan du alltid vända dig till den handläggare som skött utredningen. Hon eller han är skyldig att hjälpa till om du behöver hjälp att överklaga.

An­nons: